Ny serie i bloggen : #throwbackthursday

Från och med idag tänkte jag en gång i veckan posta en liten tillbakablick här i bloggen. En snabb titt i valfri social media-kanal och dess flöde, så blir det tydligt att det inte finns någon lämpligare dag för detta än just torsdag – det är ju trots allt #throwbackthursday

Varje torsdag blickar vi tillbaka i arkivet och mina 4 år (!) här på roethlisberger.se – det kommer vara en blandning av ämnen med allt från bortglömda recept, till några väl valda ord som jag tycker är värda att läsa igen, till träningsinspo, till återkommande frågor som jag besvarat tidigare… och givetvis en himla massa däremellan!

I januari förra året fick jag ett mail från Sofia, som ställde en fråga jag ganska ofta får. Jag valde att skriva ett helt inlägg som svar, och det handlade om hur man hanterar oron och ovissheten när man tillfrisknar från en ÄS. Vad som motiverade mig då – och hur många år det faktiskt tog mig att bli frisk på riktigt, efter att jag “friskförklarades”. Nedan ett litet urklipp från inlägget, som du hittar i sin helhet HÄR.

Det bästa rådet jag kan ge, är att distansera sig. Från kroppen som något för ögat att se på. Att gå upp i vikt från sjuklig undervikt handlar ju faktiskt inte alls om kilon, fett eller klädstorlek – det handlar om att din kropp behöver det. Röda siffror på ett papper är tydligt språk. Utebliven mens betyder att kroppen tvingats bortprioritera den funktionen. En funktion som för övrigt är rätt avgörande för människans existens… försök att bara göra. Sen, när vikten är som den ska och blodet säger detsamma – börja om. Jämför dig inte med förut, och kläm och känn inte en massa. Släng ut vågen, strunta i vad alla andra gör, och börja om.