#throwbackthursday

Följer ni mig på instagram? Där postar jag smått och gott ur vardagen, exempelvis delar jag klipp som visar vad jag gör på gymmet, och ibland en bild på en typisk lunch (som allt som oftast är någon typ av plocktallrik) – ja och så blir det en hel del Nala, såklart.

Såhär kan det se ut;

Jag har ca femtontusen bilder på suddig Nala. När jag lyckas få en bara semi-suddig bild känns den genast insta-vänlig. På denna bild demonstrerar Nala fin rörlighet, när hon beundrar sin nya (stooora) kompis Ragnar. Som för övrigt är ett fantastiskt namn på en ståtlig Mastiff, eller hur?! || Inte helt otippat är det mycket ätbart gotte i mitt instaflöde också. Här min favoritsmak från Add Ice Cream, cookie dough, och den nya smaken från Karl Fazer. Allt nytt måste ju testat, ni vet.

För några veckor sedan fick jag hem några plagg från BLACC’s senaste kollektion, och de här tightsen med tillhörande sporttop tyckte jag var himla fina. Vilket var värt att förevigas på bild, eftersom jag sällan bär så färgglada kläder. || Ibland visar jag lite “behind the scenes” från olika projekt också, på bild här ovan en bit av min galet goda chokladmousse-tårta jag filmade receptet till för några veckor sedan.

Jag testar som sagt allt nytt jag kommer över, och mycket av det hamnar på instagram. Barebells har kommit med två nya smaker; vanilj och jordgubb, och jag gillar båda! Vaniljen är nog den jag äter oftast, eftersom den passar bra till så mycket. || Nocco’s säsongssmak inför påsk har jag bloggat om tidigare men på instagram fick Nala vara med på ett hörn också. Med gul fjäder bakom örat. Inga konstigheter.

Ja. En hel del Nala blir det alltså… Fast, det behöver inte motiveras va?

Annat som hänt och förevigats på instagram: jag har piercat septum, njutit av sparade jul-favoriter, brakat in i en vass kant och fått ett helt blått och svullet lår, vilket givetvis krävde tröst-gos i sängen med glass, choklad och en bok.

Slutligen en klassisk “throwback”/transformation-bild: Nala väger nu strax över 17 kilo – när jag fick hem henne i slutet av oktober vägde hon 4,5 kilo… det går så himla snabbt!

Vilken himla fin lördag jag hade igår! I sällskap av min favorit-Jacob blev det en dagsutflykt till Norrköping och Giants Live. Elva galet starka män som i sex grenar gjorde upp om tre biljetter till Världens Starkaste Man. Strongman alltså, jag tycker bara mer och mer om sporten – så mäktigt! Plus att det alltid är fantastisk stämning, både bland atleter och åskådare.

Vi anlände till Stadium Arena strax efter klockan tolv och tävlingsstart, och hade då bara missat några minuter av den första grenen som var marklyft. Med små nätta bilar. Vi hittade på en gång våra vänner i nocco/barebells/tyngre-montern och där blev vi liksom kvar, mer eller mindre hela eftermiddagen. Inte mig emot – väldigt många favoritpersoner på ett och samma ställe och svårslagen utsikt över arenan och tävlingen.

Mellan grenarna gick jag några varv för att kika in de andra montrarna som fanns på plats för dagen. Jag hade inte tänkt spendera pengar, men det blev visst ett och annat spontan-inköp ändå.. bland annat beställde jag äntligen ett bälte från Wahlanders. Något jag visserligen tänkt göra ungefär hur länge som helst, men som aldrig har blivit av eftersom jag ogillar att köpa saker utan att först ha provat. När jag nu upptäckte att Wahlanders fanns på plats under Giants Live passade jag på att både prova och ställa lite frågor, innan jag till slut slog till och beställde ett bälte med personlig gravering. Ser fram emot att få hem det! Med hem kom också lite påfyllning av sådant där som jag gillar lite extra och som går åt i ett himla snabbt tempo här hemma; Nocco, Barebells bars och nötkräm.

Under tiden besökarna lämnade arenan kramades gänget hejdå, och ett himla härligt gruppfoto togs. Så många fina människor i en och samma bild!

På hemvägen mellanlandade jag i Trosa någon timme för ett besök på Jacobs “hemmagym” Skrotnissarna. Nu har jag varit här några gånger och jag tycker bara mer och mer om det. Det är, i min mening, det perfekta gymmet – stora öppna ytor och högt i tak, bara bra utrustning och så inte minst det faktum att det är öppet dygnet runt. Lite marklyft och lite blandat discogym blev det för min del. Fint!

Sen, sen rullade jag sista biten hem, via valpvakten. Klockan var närmare 23 när jag efter nästan 14 timmar på vift kom hem. 14 väldigt väldigt bra timmar, och även om jag var rätt himla sliten efter den långa dagen och alla intryck, så var det en otroligt välbehövlig dagsutflykt. Mycket energi ut – men ännu mer energi in.

En dag förra hösten postade jag en bild på instagram, en bild med choklad. Olika choklad; allt från chokladdoppade superbär till marabou med kolafyllning. Direkt avföljde en hel drös människor. Är inte det märkligt?

Jag äter choklad, varje dag. Jag tränar, inte riktigt varje dag men de flesta. Jag äter även grönsaker, jag äter så kallad “superfood”, jag äter kött och ibland blir middagen vegetarisk. Vissa dagar vill jag inte prata med någon när jag tränar utan mest “försvinna in i min bubbla” och bara låta kroppen jobba, medan jag andra dagar ägnar den där timmen på gymmet främst åt att just snicksnacka med en god vän. Det är livet liksom – lite av allt. Det ser olika ut olika dagar, och herregud det är ju precis det jag uppskattar; att ha lite olika!

Hälsa, är för mig att fylla livet, vardagen och själen med saker man tycker om. Saker som värmer, ger glädje och iver inför framtiden. Hälsa för mig är inte att utesluta. Jag ogillar starkt ordet ”nyttigt”, och likaså ”onyttigt”, för jag tycker liksom inte att de behövs. De fyller ingen funktion. Vi behöver inte definiera precis allt.

Allvarligt talat. Jag äter inte choklad för att vara hälsosam – jag äter det för att det är gott.

Det är tråkigt tycker jag, att ordet hälsa för många direkt blir någon form av mall att pressa ner sig i. Som ett par osköna jeans som varken är för stora eller små – bara fel passform. Jag vet inte hur det är för er, men jag har lika svårt varje gång att formulera mig när någon frågar på vilket sätt jag äter eller tränar. För jag har inget ”sätt”?! Jag bara äter liksom. Jag bara tränar. Det verkar ju dessutom funka rätt bra, så som jag gör. Så jag tänker lite att tja, jag fortsätter. För saken är den, att jag gillar både choklad och träning. Jag vill inte, tänker inte och behöver verkligen inte välja.

För mig, är hälsa hur det vi gör, får oss att må. Det är de sakerna vi ska fylla våra liv med, för att må bra och följaktligen vara hälsosamma. Oavsett vilket format det för dagen kommer i; oavsett om du just idag behöver lite extra choklad eller en tyst timme för dig själv på gymmet eller i löpspåret. Eller något annat för den delen. Ibland räcker ett fånigt klipp i Facebook-flödet för att jag ska fnittra och uppskatta livet lite extra.

Moral of the story: choklad ingår i allra högsta grad i min “hälsosamma livsstil”. Sådetså.

Igår publicerade Tyngre.se min vän Daniels krönika “Hälsa är inte perfektionism – när ivern att leva sunt slår krokben på oss själva“. En krönika om det där som, tyvärr, nog behöver skrivas och påminnas om ibland; det där att hälsa är mer än makronutrienter on point. Faktiskt väldigt mycket mer.

När jag läste Daniels krönika kom jag att tänka på det inlägg jag skrev för ganska precis ett år sedan, som blev 2015 års mest lästa här i bloggen med nästan 400 000 läsare; “Det finns en enda sak som om vi äter, gör oss överviktiga, sjuka och olyckliga“. Den viktiga detaljen som allt för många glömmer i jakten på “den perfekta hälsan” är att vi är mer än fysiska kroppar, och utan att förstå vikten av psykiskt och socialt välbefinnande i kombination med det fysiska, så kommer hälsa inte uppnås. Punkt.

Är det hälsa vi ska uppnå, är det alltså inte fördelningen av kolhydrater/protein/fett som är mest relevant, utan makronutrienterna för hälsa är snarare fysiskt-/psykiskt-/socialt välbefinnande. Och ärligt talat, hur skevt är det inte att det idag finns väldigt många som har koll på grammet vad de stoppar i munnen, samtidigt som de i själva verket missar en (eller kanske till och med två) av de tre sakerna som faktiskt är essentiella för vår hälsa? Riktig hälsa alltså.

Avslutningsvis vill jag skriva samma ord som avslutade mitt inlägg i mars 2015;

Jag är rätt himla övertygad om att ångesten och all tid och energi som läggs på att tänka på vad man inte ska/får/borde äta, skadar och sliter betydligt mer än vad ett eventuellt intag av något klassat ”ohälsosamt” någonsin kan göra.

Nu börjar de trilla in. De där mailen som frågar hur det går med sommarformen? De där kosttillskottsföretagen som erbjuder mig bra pris på fettförbrännare, och klädmärkena som gör mig uppmärksamma på att om två-tre månader är det dags att dra på bikinin. I tidningarna ger kända profiler (?) sina bästa tips för magrutor och bläddrar jag några sidor till hittar jag kalorisnåla recept som ska hjälpa mig i form. Göra mig redo för beachen.

Förra våren bloggade jag mina omformuleringar av några vanligt förekommande “citat” såhär inför strand-säsongen, och det är ett inlägg med viktiga poänger värda att påminna om även denna vår. Därför hoppar vi denna torsdag tillbaka till maj 2015, sedan sållar vi våra flöden och rensar bort tramset, njuter av våren och våra kroppar, äter gott och tränar med glädje och energi. För efter sommaren, vet du vad som kommer då? Ja men livet. Livet är väldigt mycket mer än några timmar på stranden, och jag vågar hävda att 99 % av människorna du nojjar att “visa upp dig inför” är fullt upptagna med att nojja över sin egen kropp. De kommer inte granska din kropp och undra huruvida du verkligen gick dina powerwalks och svalde dina “fettförbrännande piller” innan frukost.

Så skippa det, och ladda upp inför beachen med det som faktiskt är vettigt att ladda upp med – energi och pepp.