Det var många gånger jag skulle ta tag i mig själv och gå ner alla kilon jag lagt på mig, det var många gånger jag skulle komma i form, det var många gånger jag skulle “försöka igen”. Jag gjorde mat-scheman, jag satte upp mål, jag införde förbud…
Det gick alltid åt helvete. Det gick någon dag, jag kunde stå emot hungerkänslorna (eller snarare suget) och se målet framför mig. Se den där starka, friska, hälsosamma kroppen jag ville ha. Men sedan brakade det. Om och om igen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som fick mig att orka sista gången, för tankarna och känslan av hopplöshet kom på besök hela tiden.
Igår hittade jag en lista. En lista jag skrivit när jag gått upp nästan 20 kilo, men ännu inte visste att ytterligare 7 skulle på innan de alla fick åka av. Jag hade gjort olika listor, en med delmål, en “kilo för kilo”, och så en med diverse delmål inte direkt relaterade till vikten. Jag hade helt glömt den här listan, och att kunna sätta sig ner, kryssa i och bocka av exakt alla punkter och mål – vilken känsla!
Jag tycker det är en bra motivation, ett bra pepp, att skriva listor. Listor är allmänt fina, användbara och smidiga att använda sig av. Jag skriver dem när jag ska handla mat, när jag ska packa, när jag vill planera skolarbeten eller jobb… jag älskar listor helt enkelt! Att göra sådana här rutor att bocka av för varje litet kilo man vill tappa (eller gå upp!) är faktiskt riktigt bra, för man får ju bocka av betydligt fler rutor på så sätt än om man bara haft rutor för var 5e eller 10e kilo.. och man känner sig så duktig! Många gånger kan ett litet kryss i en ruta vara precis vad som behövs för att orka ett till, och ett till, och ett till…
