Inspiration och pepp

Ni vet när man inte vill “vara den som är den” MEN ändå gärna vill vara den, den där som skriker ut; för jag är så jävla braaaa! Och ja, varför ska man inte få göra det.. om man känner att man lyckats med något, om man är nöjd och stolt och faktiskt har lyckats? Vad det än är man lyckats med.

Jag vägde 90 pannor. Jag var fet. Jag var inte lite vadderad utan jag hade valkar både fram och bak och var man nu allt kan ha dem. Jag hade fler hakor än alla mina vänner tillsammans, och att det skulle dölja sig några muskler (ha!) där under flabbet började jag ett tag seriöst tvivla på.

Självklart vill jag se resultat. Så himla roligt är det inte att stå vid gymmet vid öppning 06.30 för att hinna träna innan en heldags jobb + 2 timmars pendling. Så himla roligt är det inte heller att äta en viss typ av mat dag ut och dag in. Så jävla kul är det faktiskt inte. Att träna är det bästa jag vet, missförstå mig inte, men alla dagar är man inte lika sugen, rent mentalt (när kroppen sagt ifrån har jag avstått, viktigt). Men när man ser resultat – då blev det plötsligt väldigt värt det. Jag kan när jag tittar i backspegeln helt uppriktigt säga att vartenda pass har varit värt det, varenda kaka jag avstått har varit värd det – tillsammans har de resulterat i en friskare, piggare och starkare Fanny. Och en snyggare, om jag får säga det själv. Och det får jag! Precis som jag får säga att fan, vad du har varit duktig Fanny!Imorse när jag vaknade såg jag att mina magmuskler syns helt okej ändå, nu för tiden (när man ligger ner i avslappnat läge, alltså. Ståendes och “spännandes” syns de ju mer, givetvis). Men hello there, tänkte jag, och meddelade dem vänligt men bestämt att de gärna får stanna denna gång. Tillsammans ska vi ha himla kul, lovade jag dem också. För vi har redan klarat en hel del, jag och magen, och fy bubblan vad vi är bra! 😀

Precis som de allra flesta faktiskt vet – så är vågen mer ett onödigt stressmoment än ett faktiskt bevis på “framgång” eller framsteg. Självklart kan det vara roligt att se lägre (eller för den delen – högre) siffror efter många veckors kämpande, självklart kan det vara så att man föreställer sig och tror på lycka vid en viss vikt. Jag kan absolut förstå varför just vikten är av så stor vikt när man förändrar sin kost och sin livsstil, men den får inte bli det viktigaste.

Den var viktig för mig med. Nu har jag ju för all del varit nere på en skadlig och sjuk vikt en gång i tiden också, men det var ju inte den vikten jag siktade på att nå igen när jag för dryga året sedan började jobba på min övervikt. Nej, mitt mål var vikten jag hade när jag blev friskförklarad, vikten jag hade när jag tränade, åt och levde hälsosamt, vikten jag tyckte framhävde rätt kurvor men fortfarande tillät mig vara “fast” och någorlunda nätt, trots min längd.

Precis som jag inte tog några bilder på mig själv när jag var som störst, så förnekade jag även mitt omfång under denna tiden. Men ett tag innan jag vägde som mest, så tog jag mina mått, då ovetandes om de ytterligare 15 kilon som jag skulle behöva gå upp innan de alla fick försvinna (för gott!). När jag nu i januari hittade pappret med måtten uppskrivna tänkte jag kolla hur stor skillnaden var.. hoppsan, tänkte jag, det var ju lite skillnad! Jag har sedan dess inte jämfört, skrev inte heller upp vad jag hade för mått i januari. Varför skulle jag bry mig? Jag vill bara kunna se mig i spegeln och känna  DAMN YOU LOOK GOOD GIRL!! Jag vill kunna dra på mig tighta jeans, korta kjolar eller små linnen utan att känna mig obekväm och pluffsig. Om sedan vågen visar x eller y kilon – skitsamma.

Det är överhuvudtaget något jag alltid alltid råder folk som vill gå framför allt ner i vikt (ärligt talat känner jag ingen som vill gå upp..) – att skippa vågen. Vad gör den för nytta? Vad säger den siffran – egentligen? Den ger dig inte plus i kanten för nybyggda (och tunga) muskler, tvärtom. Den tar inte direkt hänsyn till huruvida vi kunnat utföra vad man bör på toaletten de senaste dagarna. Den är heller verkligen inte nådig under våra röda veckor. Den säger ingenting om allt vatten vi binder efter en kanske lite väl saltad middag, den bryr sig inte om vi är förstoppade, och den är väldigt missvisande om man tränar och bygger muskler. Så kasta ut vågen och mät dina framgångar på annat vis. En viss storlek på den där fina klänningen, en viss tid att klara springturen på… den enda vikt man möjligtvis kan fokusera på är väl då kanske den man lyfter på gymmet, det finns få så härliga känslor som när man kan lyfta sin egen vikt!Sedan dessa bilder togs har det alltså gått två månader. Jag tycker nog att jag blivit en hel del mer definierad och kanske även.. “större”. Eller fastare. Eller vad man ska säga. Skillnad på vågen eller enligt måttband vet jag dock icke – för det spelar ingen roll!

Som jag redan har skrivit – frukost är bland det bästa jag vet. När jag hittade denna blogg blev jag helt varm i hjärtat, åh åh åh så fint! Jag önskar jag var lika kreativ och ambitiös som denna tjej, vilka roliga idéer hon har, vad påhittig hon är, och vilka vackra bilder.. ja ni hör ju. Jag är helt lyrisk. Mat + fotografi = en av de finaste kombinationerna jag vet.