Har ni sett tv3’s nya program “Älskling, du har blivit en tjockis!“? Jag ska erkänna att jag dras till den typen av program. Du är vad du äter är till exempel en stor favorit, trots att det fullkomligt kliar och bubblar av irritation och provokation under huden på mig så fort jag ser Anna Skipper. Mer osympatisk människa får man leta efter. Och hur de framställer deltagarna som äckliga, lata och dumma människor, slänger upp deras “före mat” huller om buller, geggar runt i såser och jag vet inte vad allt… för att sedan duka upp med vackra tallrikar och tända ljus när det är dags för det “nyttiga bordet”.. men ja, det är ju vad det är liksom – TV. Och jag älskar det.
Det är inte “tjockisprogram” -eller förnedringsprogram som jag kanske snarare skulle klassa det som- som mitt tjockishjärta dunkar lite extra för, utan det jag dras till är främst förändringen. Visst, det är samma visa varje avsnitt. Visst, man vet redan från början att deltagaren kommer lyckas och med tårar i ögonen säga hur de aaaldrig klarat resan utan att delta i programmet. Visst, det är förmodligen väldigt dirigerat och manus följs säkert också, MEN – förändringen. Människor som sätter stopp, börjar om, gör något otroligt jobbigt, tufft och beundransvärt – förändrar sin livsstil. Jag imponeras av dem, jag känner igen mig i deras kamp, och jag lider med dem. För det är inte bara en jobbig väg att gå, utan att se sig själv på botten, att inse att man låtit sig själv, sin kropp och hälsa, förfalla – det svider. Det gör banne mig riktigt ont. Man skäms, man förstår inte hur i hela fridens namn man någonsin ska kunna må bra, gå ner i vikt och komma på banan igen.
Men det går. Det är jag själv ett levande bevis på! Inte trodde jag för ett år sedan, när jag satt på 36 fler kilon än idag, inte gick utanför dörren mer än absolut nödvändigaste, inte träffade en själ, inte trodde på en framtid över huvudtaget… att jag april 2012 skulle vara i bättre form än någonsin, ha en fantastisk pojkvän, utbilda mig till personlig tränare och faktiskt må rätt bra? Nä, jag älskar dessa program, så även detta. Om inte annat gillar jag upplägget med LCHF och fokus på träning och hälsa istället för mat/vikthets.. riktigt grymt! Anders Lidestam är ju också en rätt mycket mer förtroendeingivande coach än tex Anna Skipper, kan jag känna 😉 på honom syns det i alla fall att han lever som han lär!
