Träning

IF vill inte bevilja min ansökan om sjuk- och olycksfallsförsäkring – eftersom jag har adhd (som f.ö. är en av få diagnoser som ändå inte innefattas/ersätts i en sjukförsäkring).

*att jag inte haft en regelrätt sjukförsäkring tidigare beror på att när jag tecknade min första hemförsäkring så valde jag ett slags “paket” där sjukförsäkring ingick i hemförsäkringen. Den paket-varianten finns tydligen inte längre, och killen jag snackade med på if rekommenderade mig att helt enkelt ansöka om sjuk- och olycksfallsförsäkring separat nu, då  jag/hemmet nu är medförsäkrade i min sambos försäkring som han har via facket. En sidenote, men så ni hänger med*

Eftersom jag alltid har haft alla mina försäkringar (för hem, hund och bil) hos IF och alltid varit väldigt nöjd med både försäkringarna i sig och framför allt deras kundservice, kändes det ganska självklart att nu även teckna denna försäkring hos dem. Jag fyllde i en hälsodeklaration och ansökte om en sjuk- och olycksfallsförsäkring. Att adhd är ett “undantag” som aldrig ersätts eller inkluderas i en sådan här försäkring visste jag redan om, men utöver mina neuropsykologiska diagnoser så har jag alltid varit väldigt frisk; jag kan inte minnas att jag någonsin haft någon fysisk sjukdom, och jag har varit förskonad från skador så som brutna ben etc. Så jag fyllde i deklarationen, skickade in och tänkte inte mer på det.

En vecka senare fick jag hem ett brev där IF skrev att de “tyvärr måste meddela att de inte beviljar den sökta försäkringen”. Orsaken? Att de ansåg att jag “ännu inte är färdigutredd”, samt att min “diagnos eller symptom bedöms vara en större försäkringsrisk än normalt”. Det enda jag i deklarationen fyllde i var alltså mina neuropsykologiska diagnoser, som alltså ändå inte innefattas eller på något vis ersätts i en sjuk- och olycksfallsförsäkring likt denna, och i fältet en kunde välja att fylla i med mer info var jag även tydlig med att jag sedan X tid går hos läkare X och att jag under en längre tid haft samma medicin i samma dos. Dvs jag behandlas, och måste iom det träffa min läkare regelbundet, för att ha koll på blodtrycket, diskutera medicinen och hur livet funkar i stort. Jag kommenterade även det faktum att mina diagnoser alltså inte är sjukdomar utan funktionsnedsättningar – det är således inte diagnoser jag någonsin kommer “friskförklaras” från.

Så jag antar att jag aldrig kommer få teckna en sjuk- och olycksfallsförsäkring hos IF? Om jag inte ljuger i hälsodeklarationen då, och helt enkelt inte nämner min adhd. Är det bara jag som tycker detta är helt absurt? Jag menar även OM jag nu varit i behandling eller under utredning för något som till skillnad från mina diagnoser faktiskt innefattas i en försäkring, så kan jag väl fortfarande drabbas av annan sjukdom eller ett olycksfall? Okej om de på något vis bedömer försäkringsrisken som högre än normalt och kostnaden för mig att teckna en försäkring därför skulle bli större, men att inte bevilja ansökan alls? Sjukt.

Märkliga män med märkliga kommentarer på gym.

Jag postade om detta fenomen på min instagram häromdagen, och det är något jag verkligen-inte-förstår. Det är ju dessutom något som sker precis hela tiden, jag har genom åren fått höra det ena dummare än det andra och vet att jag inte är ensam om det. Ensam om att som kvinna bli instruerad, få goda råd, och självklart få mitt utseende både kommenterat och värderat. Av män. Så jag tycker att vi alla kan ta med- och använda oss av det Josefin skrev i kommentarsfältet att hon brukar göra när hon är med om liknande, hon kontrar nämligen med följande svar;

“och du kanske borde träna lite på din impulskontroll, det kan hjälpa dig att inte hamna i den här pinsamma situationen igen…”

Ibland är det liksom rätt skönt att bara tillåtas vara lite arg. Bli lite förbannad när saker är- eller folk beter sig som skit. Jag har inga problem med att låta berörda personer/företag veta vad jag tycker om det som skett, men när jag väl “fått det ur mig” vill jag övergå till att lösa nämnda skit. Så jag har nu en försäkring, men den tecknades då inte på IF… och tack vare Josefin har jag även ett givet svar att ge alla framtida män-med-icke-relevanta-åsikter-om-min-kropp.

Det är okej, det är till och med rätt skönt, att tillåtas vara förbannad när saker skiter sig eller folk inte har normal jäkla hyffs. Du är välkommen att få ur dig lite ilska här i kommentarsfältet, förhoppningsvis kan vi skratta åt det hela tillsammans, eller åtminstone inse att vi inte är ensamma.

Och träningen då, hur går det med den? Det har trillat in en del frågor om hur jag tränar nu för tiden; OM jag tränar alls och vad jag i så fall tränar. Så idag tänkte jag helt enkelt skriva lite om hur min träning “ser ut” nu för tiden.

Träningen just nu är oerhört oregelbunden och ostrukturerad. Antalet pass jag får till på en vecka varierar från 0 till 4 pass i veckan. Vad jag tränar när jag väl tar mig till gymmet beslutar jag mer eller mindre på plats, under tiden jag värmer upp och allt eftersom jag känner hur kroppen känns.

Jag inleder alla pass med de rörlighets- och andningsövningar jag fått från Jonas (Parandian, @naprapatjonas på instagram). Beroende på hur ont-/svårt att andas jag har tar dessa övningar mellan 15 och 40 minuter. Oftast mildrar de mina smärtor så pass att jag kan träna nästan vad jag vill, fast med modifikation, givetvis. De senaste veckorna har det blivit att jag roterat mellan ett par olika pass, av den enkla orsak att de funkat med mitt onda + varit tidseffektiva. Såhär har de passen sett ut:

Pass 1: “tunga” knäböj + benövningar

• Uppvärmning – rörlighets- och andningsövningar
• Knäböj — ett gäng uppvärmningsset upp till en arbetsvikt där jag kört 3-6 set * 2-3 reps, sedan har jag sänkt vikten med ≈20% och kört 2-4 set * 5-8 reps
• Andra benövningar efter smak – här har jag varierat mellan att köra benspark + liggande lårcurl, och att ställa mig i smithmaskinen och göra sådant här

Pass 2: armar + axlar

• Uppvärmning – rörlighets- och andningsövningar
• Tungt superset för armar — en övning för biceps och en för triceps, 4-5 set * 5-8 reps
• Superset för axlar – här kör jag nästan alltid hantelpressar + sittande hantellyft åt sidan, 4*8 på båda
• Triset biceps/triceps/baksida axlar – med lätta vikter kör jag 4 varv à 25 reps av curls+triceps+sidolyft

Pass 3: lättare böj + bål/skulderstabilitet

• Uppvärmning – rörlighets- och andningsövningar
• OHS — 5*5 på lämplig vikt
• Superset frontböj+militärpress – 4-5 set * 5-10 reps
• Knäböj – 2-3 set * 2-5 reps på snäppet längre vikt än i det tunga böjpasset (ibland skippar jag vanliga knäböj helt detta pass)
• Lätta roddar med rep – superset av breda och smala, 5 set med stegrande vikt 15+15 reps (se övning 3 i detta inlägg)

…och ibland blir det bara övningar jag känner för som jag blandar hejvilt utan större baktanke eller syfte. Just nu försöker jag motivera mig att ta mig till gymmet över huvudtaget, och är glad för de pass jag lyckas skramla ihop. För när en har ont, känner sig svag och har stora fysiska begränsningar är det banne mig varken lätt eller roligt att vare sig ta sig till gymmet eller att genomföra någon slags pass.

Innan flytten hade jag två träningsfria månader, främst på grund av det jag skrev om här. När vi väl flyttat fanns det givetvis gott om saker att göra för att komma i ordning i nya hemmet, och när en väl kommit ur sina vanliga träningsrutiner är det som bekant lätt att låta dagarna gå… det blev helt enkelt många “äsch, en träningsfri dag till gör ju varken till eller från”.

Två månader är det längsta träningsuppehåll jag haft på väldigt, väldigt länge. Att vila i sig har jag inga större problem med, första dagarna/veckan kanske jag surade lite men allt eftersom tiden gick vande jag mig. Sedan har jag ju haft så fruktansvärt ont så det har liksom inte varit aktuellt att ens försöka träna. Men jag har helt klart märkt av träningens frånvaro; sänkt både humör och allmän, tja vad ska jag kalla det, “pepp på livet”? Plus att jag rasat i vikt, så när jag väl kan komma igång med träningen igen vet jag att jag har uppförsbacke att vänta, att jag kommer vara betydligt svagare än när jag tränade som vanligt i våras.

Jaja! Nog om sådant tråk, och vidare till lite roligare saker. Jag började fnula på gym och var jag skulle träna framöver ganska direkt efter att det stod klart att jag skulle bli Uppsalabo nu i september. Eftersom jag bott strax utanför stan i princip hela livet hade jag visserligen redan rätt bra koll på gym-utbudet, men jag ville ändå ha kolla runt lite innan jag bestämde mig. Det tog inte så lång tid och krävdes inte så mycket runtkollande, innan jag kunde konstatera att det gym jag från början varit sugen på- och trott skulle bli mitt nya “hemmagym” helt klart var det bästa valet för mig. Så utan att ha provtränat eller ens ha sett lokalen körde jag och tecknade årskort på Shape Gym Uppsala.

Hittills har det alltså inte blivit så många besök, men i helgen som var gjorde en premiärvisit, mest för att kolla in stället. Jag körde lite andnings- och rörlighetsövningar, och framför allt så njöt jag av att äntligen vara tillbaka i gymmiljö bland stänger, viktskivor och hantlar.

Shape Gym är precis sådär som jag gillar; taket är högt med härligt ljusinsläpp från de stora fönstren, rejäla hantlar ligger uppradade längs lokalens ena långsida, intill dem finns böjrack och gott om viktplattor. Rummet fylls sedan upp av väl utvalda maskiner, det syns verkligen att det finns en tanke bakom varenda en och jag kunde hitta flera spännande varianter jag saknat på andra gym.

Jag vet redan att jag kommer trivas SÅ bra här. Nu skulle jag bara önska slippa ha så himla ont, så jag kan börja träna ordentligt igen… men kanske just därför, just för att det är lite extra kämpigt att överhuvudtaget ta sig iväg för tillfället, är det ännu viktigare och finare att ha hittat ett gym att trivas på. Ett gym en ibland kommer till för att ta i från tårna och grimasera i takt till rockmusiken som strömmar från högtalarna – och ibland kommer till för att “bara vara”. Det är ju sådana gym jag gillar.

Den senaste tiden har min träning varit 100% freestyle. Träningen “blir av när den blir av”, vilket nu alltså inneburit betydligt färre pass i veckan än tidigare, och när jag väl är på gymmet är det dagsformen (och humöret) som avgör både vilka övningar och vilken intensitet det blir. En grej jag gör ofta när jag ska variera mina pass är att leka med siffror – ni kanske minns det här inlägget jag skrev om två varianter av markpass? Idag tänkte jag snacka lite om knäböj och hur jag “lekt med siffror” i upplägget även där.

Eftersom jag vet med mig att jag lätt, väldigt lätt, faller tillbaka till att köra 2-reppare på relativt tunga vikter i böjen, försöker jag hela tiden hitta på roliga (nåja) sätt att inkludera lite högreppare. Inte istället för tunga set, utan jag viger helt enkelt ett av veckans böjpass till att nöta på lättare vikter och fler reps. Två sätt jag gjort detta på:

3 set à 10 repetitioner. Jag började på ungefär 50% av mitt 1RM och la sedan på vikt för varje vecka. Hade jag inte orkat att göra alla 10 repetitioner i alla 3 set hade jag legat kvar på samma vikt nästkommande vecka. Detta “mini-upplägg” höll jag på med från 50kg till 55-60-65-70-75 och slutligen 80kg. Sedan tog jag lite paus från att nöta högreps för att hitta på en annan variant av upplägg, och har nu precis börjat med:

8×8 – vilket är precis vad det låter som; 8 set à 8 reps. Också här började jag på 50kg, och för varje vecka kommer jag lägga på lite mer vikt. I fredags körde jag andra passet och då var arbetsvikten 55kg. Än så länge kör jag utan bälte för att få lite “gratis” bålträning.

Mina uppvärmningsset + första arbetssetet summerades i den här videon som jag la upp på min instagram;

Ett inlägg delat av Fanny Roethlisberger (@roethlisbergerphoto) Jun 30, 2017 kl. 8:10 PDT

Nala är väldigt trött och seg om dagarna nu när det är så varmt. Promenader dagtid är uteslutet, men hon gillar att ligga i solen och allra helst rulla runt runt i oklippt gräs som kittlar härligt. Hon vill ju också alltid bara vara med där jag är, och precis alla människor och djur är roliga att träffa, liksaså är precis alla nya platser spännande att besöka. Det är fint att ha en sådan hund, jag vill ju kunna ha med henne överallt. Just nu är hon kanske lite väl glad i allt, och förstår inte ibland alls varför hon inte kan vara i centrum i alla sammanhang och i alla sällskap. Men det är ju mycket en unghunds-sak, och eftersom hon alltid gör allt med sådan omåttlig lycka är hon lätt att förlåta, även när det blir lite väl intensivt.

Nåväl! Idag var vi båda helt däckade av värmen, och vilade i soffan efter lite förmiddagslek ute i solen. Eftersom jag försöker “ta helg” nu för tiden, inte sitta med jobb lör-sön, ville jag “göra något av” dagen. Hitta på något som jag vanligtvis inte hinner eller orkar under veckorna. Så jag packade ihop en Nala-ryggsäck med några liter vatten, drickskål och leksak och tog med mig Nala ut till Wenngarn Sportcenter, där vi sedan hängde dryga timmen på utegymmet.

Nala var supernöjd och glad under hela besöket. Vi hittade ett skuggigt hörn där hon mellanlandade ibland för att dricka eller bara rulla runt lite. Men för det mesta ville hon vara där jag var, så mina försök till frontböj, marklyft och armgång involverade idag också momentet: “se upp för hunden”. Vilket ärligt talat inte gjorde så mycket till eller från vad gäller min egen träning — jag har den senaste tiden fått allt mer ont och idag funkade tyvärr ingenting som jag ville.

I förra veckan tog jag mig till en läkare, och har nu fått remiss för röntgen, av både axel och nacke. Det är steg ett, förmodligen kommer mer eller mindre hela överkroppen behöva röntgas men av förklarliga skäl görs det i omgångar. Det känns i alla fall bra, att jag har “tagit tag i” den här problematiken nu äntligen. Röntgen visar visserligen inte på långa vägar allt, och inte heller är det alltid så självklart vad som är orsak och vad som är symptom — MEN efter över 3 år av konstant smärta som nu den senaste tiden blivit allt mer intensiv och handikappande i livet i stort, tänker jag att allt jag kan göra och undersöka bör jag nog ge en chans.

Så för att sammanfatta dagens utflykt till wenngarn: inte så mycket träning men ett himla fint sällskap och en fin timme i solen!