Det viktigaste för mig när jag ska laga mat är att det går snabbt. Stora stekar, krämiga gratänger och andra tidskrävande saker är inte riktigt min grej. Att saker “sköter sig själv” i ugnen i 40 minuter ger mig ingenting, vad ska jag göra de 40 evighetsminuterna då?!? Bara vänta på maten? Bli hungrig och grinig? Nä, snabbt ska det gå! Helst under en halvtimme och utan väntetid eller pauser.

Så ikväll när jag kom hem från gymmet och tog jag en titt in i kylen och möttes av skrämmande tomma hyllor fick min fantasi och påhittighet genast ett mission – att hitta på något gott och näringsrikt att laga på – ja, lets say ingenting – som dessutom går snabbt.

Sagt och gjort, en kycklingfilé skars i munsbitar, stektes upp i smör tillsammans med hackad vitlök och en skvätt vatten. Wasabi blandades ut i en skvätt japansk soya (jaa, stor favorit för tillfället!) och hälldes över kycklingen, som sedan fick bli genomstekt och suga åt sig smakerna under någon minut. Under tiden hackade jag gurka, och rotade fram en påse shirataki-nudlar jag gömt i skafferiet. De ska bara kokas en minut och sedan rinna av på papper, så när det var gjort la jag dem i wasabi-kycklingen tillsammans med gurkhacket och lät allt bli varmt tillsammans. Över på en tallrik och toppade det hela gjorde jag med perfekt mogen avocado. Alltså, ååh så gott det var! Wasabi och soya gör allt till en festmåltid, helt galet vad smarrig den här lördagsmiddagen blev – på tio minuter!

Denna lördag har varit småseg, egentligen känns det inte att den varit alls faktiskt. Efter tre ynka timmars sömn var det uppstigning som gällde för då tyckte lille mr att det var tid för frukost. När store mr äntligen vaknade fram emot elva kunde jag somna om och vid ett började sedan dagen på riktigt.

Med “på riktigt” menar jag dessvärre att magen kunde sätta igång sitt kramp-race. Satan vad den inte vill sig just nu alltså. Efter frukost känner jag inget, mår jättebra och blir superglad, får typ hopp igen, haha. Sen brukar vi träna, och sedan direkt efter det äta lunch. Sen, pangboom smärta-deluxe. Jag gråter en skvätt, kvider i fosterställning och efter några timmar går smärtan bort, magen är då “bara” extremt uppblåst och “bubblig” liksom. Middag och kvällsmål klarar den fint. Så det har inte med intag att göra, utan… ja jag vet inte, hade jag vetat vad det här var hade jag ju gjort något åt det, så att säga 😉 får hoppas läkarna ser något på alla de prover som tagits. Och att det går att göra något åt, då.

Men sen, i alla fall, efter min powernap, åt jag en försiktig lunch medan herrarna ritade och höll mig sällskap. Aj sa magen. Två timmar senare kunde jag äntligen masa mig över till en god vän som fyller 20 år på måndag och hade lite fika. Att hon är utbildad kock och hade gjort världens finaste smörgåstårtor och diverse annan frestande mat som jag pga magen inte kunde äta av sved i mitt lilla mat-älskar-hjärta, det ska jag ju erkänna.. efter ytterligare två timmar var magen lite gladare, och jag kunde köra ett pass på gymmet ändå. Wiiho det gjorde min dag, och magen mådde bara bättre efter lite rörelse! (inte så otippat, nä)

Nu ska jag vänta på att mr och mr. junior kommer hem från sina lördagsäventyr så att jag får gosa lite med dem också. Se där, det blev ju en riktigt bra lördag ändå, det här! Hoppas ni också haft en fin start på helgen 🙂

Vissa måste ha något grönt vid sidan. Andra måste ha något sött efter. Några önskar ha saker uppdelade på tallriken. En del kan bara äta om de får dricka mjölk till.

Själv – så måste jag ha sås. Massa krämig, len och god sås ska det va! Det var faktiskt det första min pojkvän kommenterade när jag lagade mat till oss första gången; “okej bra, du tar mycket sås”. Hade han smakat min guacamole förr hade han inte frågat varför jag lassat på ett sådant berg av grön gegga på min tallrik 😉 den är banne mig god alltså! (och nu är ju också han frälst, blir att ta fram storskålen när vi ska ha guacamole-middag nu för tiden)

Men allvarligt. Det finns människor som inte fattat grejen med sås. Jag har väl inte riktigt fattat grejen med dessa människor, skulle man då kunna säga. Sås är ofta pricken över i, måltidens höjdpunkt och fullkomligt avgörande för det slutgiltiga betyget. Jag kan inte komma på en enda rätt som inte blir godare med sås…

Några favoriter hos oss är tsatsiki med mycket gurka och ännu mer vitlök, guacamole som sagt, och till tonfiskbiffar körde vi sist på en syrlig men uppfriskande citronsås.

Min mage strular som bekant en del för tillfället, och idag var det besök hos läkaren som gällde igen. Det konstaterades att det inte bara var magkatarr som det sas sist, och som jag medicinerats för de senaste två veckorna. Utan blod- och urinprover är nu också tagna, och jag ska snart tillbaka igen.. tills dess blir det så mycket träning kroppen och knoppen orkar! De mår ju båda bra av fysisk aktivitet och skada gör det garanterat inte.

Idag körde jag ett kort och intensivt cirkel-pass där hela kroppen fick sig en omgång, allt från biceps till rumpa till mage tog tunga vikter idag och det var alldeles lagom, kände jag! Efter detta pass ville jag som vanligt ha mat – snabbt! Så stekte upp en hel drös kycklingklubbor (killen ska ha matlåda och det är så praktiskt att ha färdigt i kylen) och till det en god spenat-rödlök-och avocadosallad och keso. Mums! Nu sitter jag här nöjd och belåten. Eller ja, tyvärr säger ju magen emot så fort föda intas… 🙁 men gott var det!